Han gick Eli till mötes.
"Hej."
"Tja."
Utan att säga något om det, hade de bytt hälsningsord. Eli hade på sig en alldeles för stor, rutig skjorta och han såg så där ... hopkrympt ut igen. Huden torr och ansiktet magrare. Redan igår kväll hade Oskar sett de första vita hårstråna och ikväll var de fler.
När hon var frisk tyckte Oskar hon var den sötaste tjej han sett. Men som hon var nu ... det gick likson inte att jämföra. Ingen såg ut så. Dvärgar. Men dvärgar var inte så smala, så ... det finns inte. Han var tacksam att hon inte visat sig för de andra grabbarna.
"Hur är det?" frågade han.
"Så där."
"Ska vi göra nåt?"
"Så klart."


오스카는 엘리를 만나러 갔다.
"안녕."
"안녕."
별 다른 말을 하지 않고 인삿말만 건냈다. 엘리는 그녀에겐 너무나도 커다란 체크무니 셔츠를 입고 있었고, 기분은 그저 그런듯 보였다 ... 또한 위축된 듯 보였다. 난쟁이. 그렇지만 난쟁이는 그렇게 마르지 않았다, 그렇게나 ... 그런 건 없다. 오스카는 엘리가 다른 남자아이들에게 나타나지 않았다는 것에 대해 감사했다.
"어때?" 오스카카 물었다.
"그냥 그래."
"우리 뭐 할까?"
"당연하지."

—John Ajvide Lindqvist
Låt den rätte komma in (185)


*Tja, 는 Hej의 좀 속어...랄까요. 음...여자애들보단 남자애들이 훨씬 더 많이 쓰는 것 같고, 격식없이 친한 친구들...이라든가, 그렇게 쓰죠. 근데 요새 남자애들은 왠지 Ciao를 선호하는 것 같군요. 그러고보니 파리에서도 사람들이 가끔 챠오 하던데, 빈도는 여기가 더 빈번합니다만...늬들 다 이태리물 먹었니 왜그래...ㅇ<-<
Posted by Lynn*